Igår, lördag, hade Najla kallat sina SFI-elever till vårt möte. Najla är språkstödjare på Utvecklingscentrum i Bengtsfors. Det kom två familjer plus en kille. Sammanlagt blev vi 12 personer.

Najla Moustafa är den som har hjälpt oss mest med att få deltagare till vår söndagsgrupp (foto DD)

Safian Hajmohamed, Najlas make, lär oss mycket om arabisk poesi. (foto: Kent-Åke Gustavsson)

                               

Det var spännande att träffas så. De som kom undrade förstås vad vi ville att de skulle göra. Och de undrade nog också om vi kan ge dem något som de behöver.

Vi vill att de berättar. Berättar om sina liv, om sin barndom och om personer som är viktiga för dem. Och vi började där. Men först lekte vi en lek där vi lärde oss varandras namn.

Vi övade oss att berätta. Det brukar vara så att när vi intervjuar någon, så blir första repliken ”Nej, jag har ju inget att berätta”. Därför hade vi några ganska enkla frågor som alla skulle ställa till varandra. På det viset fick vi reda på vad alla brukar äta till frukost. Men vi fick också veta mycket annat. När frågorna på tavlan tog slut fanns det ju mer att berätta.

Vi vill alltså ha berättelser som vi tillsammans med deltagarna målar, skriver, fotar, till en utställning och ett kulturevent. Vad får deltagarna? På vägen till vårt mål får de använda svenska språket och engelska språket och bli säkrare på det. Kanske får alla också några nya vänner på köpet.