Jag undrar en sak om citat: hur mycket kan man använda av ett befintligt konstverk, så att det blir ett eget självständigt konstverk utan att bryta mot upphovsrätten?

”Lampedusa” av smideskonstnären Ivan Dahlstrand Kamiyasu

Smidesskulpturen Lampedusa inspirerade mig till att göra ett sådant ”citat”. Det var inte bara själva skulpturen, som inspirerade mig, utan också historien om ön Lampedusa, samt berättelserna jag fått av flyktingar kring deras resa mot Lampedusa.

Det lät som en ledmotiv i nästan varje berättelse om båtresan: ön Lampedusa blev en lycklig hamn för flyktingarna. För dem som överlevde resan. De visste ju inte om de skulle komma i hamn någonstans. Båtarna var oftast trasiga. Livsfarliga. Dessutom upplevde de brist på vatten och mat, och även bensin. Vissa skildes från sina nämaste och från sina barn under resan. De som klarade resan hamnade till slut på Lampedusa där de fick andas ut inför nästa del av resan.

Sen hamnade de i Sverige. Några i Dalsland, där vi träffade dem. Jag har aldrig läst ett enda ord på arabiska, på liknande sätt som våra arabiska samtalspartners aldrig hade läst någon svenska innan de kom hit. Men vi fick några befriande samtal om det som de gärna skulle vilja glömma.

Alla vi talat med menar att de skulle aldrig upprepa en liknande resa. Alla menar att de är tacksamma att vara här idag.

Jag blir nyfiken på deras språk. För mig, som inget förstår, ser de arabiska orden ut som vackra mönster. Vissa påminner mig om en båt, en som rör sig smidigt på vattnet tack vare sina mjuka former.

Smidesbåten Lampedusa har en form som påminner om de orden. Som ett tecken. Och där i mitten av Lampedusatecknet står ett typiskt dalsländskt kors. Man kan tolka korset som ett segel, som en gudomlig kraft, som passagererna vänder sig till. 

Vilka ord passar i sammanhanget när man ser Ivans konstverk? Oro, rädsla, osäkerhet, framtidsångest – javisst, men kanske också förhoppningar, förväntningar, längtan, överlevnadsglädje. 

Överlevnad

Så ville jag göra en bild av ord. Arabiska ord, som jag tyckte såg ut som båtar. På varje bild står ett ord, en bärande konstruktion med ett kors i mitten.

Smideskors på Laxarby kyrkogård

De dalslandska järnkorsen är sköra och lätta, som knypplade spetsar. I mina ögon är de en substans snarare än materiella ting. Något som lyfter upp hela verket från vattnet till himmelen. Något som driver mot en drömdestination, ganska surrealistiskt.

”Förtroende” av Tatiana Pismenskaya

Och jag hör frågor.

Vart ska DU med din drömbåt?

Vad är destinationen för DIN resa? I DITT liv?

/Tatiana Pismenskaya