mina hjärtslag dunkar starkt och hårt i mitt huvud.

Jag kippar efter luft,

jag kastar av mig mitt täcke som väger ton.

Jag skriker och tårarna börjar rinna.

“Det är bättre att jag dör”

“Jag är en börda för de jag älskar”

“Jag orkar inte mer”

“Ingen förstår mig”

Skuldkänslorna kryper sakta fram.

Mina nära och kära.

Vad kommer att hända med dom om jag dör?

Jag lägger mig ner och tårarna rinner fortfarande.

“Jag orkar egentligen inte mer”

©Isabella Lilljeqvist