Utställningen ”Får vi skita på torget” anknyter till de folkliga ordspråk, som ofta vänder det fula till visdomsord. Där var talesätten från Gambias landsbygd tänkvärda. Och du kommer säkert på sådana uttryck på ditt eget språk. I svenskan har vi ordspråk som ”Sopa inte skiten under mattan” och ”Skit ska skit ha”. Den senare är ganska elak mot den som man betraktar som skit. ”Han skriker när han skiter” kunde man säga om en snål fan.

I litteraturen fann vi absolut spår av skit. Att skiten byter skepnad har redan Shakespeare uttryckt poetiskt i dikten ”Full Fathom Five” i The Tempest, som är hans sista drama. Hur kvinnor och det kvinnliga placeras på samhällets avskrädeshög har Clarissa Pinkola Estés arbetat med. Och skönhets- och fulhetsbegreppen bearbetar litteraturen i alla tider. Naturalismen och dadaismen kan sägas vara två ganska olika sidor av omvärderingen av det sköna. Sådana seriösa aspekter av skit ville utställningen sätta fingret på.