2019 02 01

Vårt aktuella projekt idag heter I samma båt. Det ska resultera i en utställning med performance.

Varifrån fick vi idén och inspirationen till detta konstnärliga projekt?

Inspiration. Det viktigaste för en konstnär. Jag undrar var kommer inspiration ifrån och vart den tar vägen. Ibland blir man nästan paralyserad och kan inte komma på en lösning. Ibland räcker det med att bara höra ett ord eller se en bild för ett ögonblick, så bryter isen. 

Så blev det med projektet I samma båt.

I samma båt: själva konceptet lät bra redan i början, där vi pratade om att vi vill att det blir ett folkets projekt där människor i olika ålder, olika bakgrunder och erfarenheter samlas på en plats, både IRL och i ett konstnärligt utrymme. 

I samma båt: vi är alla på en resa. En resa till framtiden, en livsresa, en personlig utvecklingsväg. Vi är ju i en båt, som är en lokal, en geografisk punkt, en tidpunkt. Vi kan inte försvinna från båten. Vi är här nu och upplever denna stunden tillsammans.

I samma båt: vi har här och nu mycket som är gemensamt men samtidigt är var och en en enskild individ. Vi har samma omständigheter men vi kanske känner det som vi upplever på väldigt olika sätt.  Vi har alla vår egen destination, var och en, men det vi har gemensamt är vår osäkerhet. Vi har ingen mark under fötterna. Vatten är ostabilt. Ibland är det stormigt. Resan är lång. Ibland kan en resa ta hela livet. Ibland lyckas man däremot med att hamna säkert och snabbt. 

Den första kopplingen till båt som metafor fick jag på VIDA-muséet på Öland. Bertil Valliens glasbåtar. 

Båten: Resenären måste lita på den tunna hud som är det enda som skiljer henne från det okända”

”Båten har alltid fascinerat mig för den vackra formen och för vad den betyder: Utkomst, äventyr, resa, födelse och död.”

”Vi har alla ett respektfullt förhållande till båten.”

Bertil Vallien, glaskonstnär

Fast då hade jag ingen aning hur detta med båten skulle utvecklas och gestaltas. Ska vi  göra en utställning med en båt i centrum? Ska deltagare och besökare sätta sig i en båt, för att känna sig begränsade och orörliga? Vad vill jag egentligen gestalta med det?

Lite senare på hösten i konsthallen i Åmål såg vi ett hantverk av annat slag: en båt med ett kors i stället för segel. Ett typiskt Dalslandskors. Runt omkring korset finns människor med ansikten, som uttrycker rädslor. 

”Båtar, eller skepp och resor betyder mycket för mitt skulpturala skapande. Från hällristningarnas bronsåldersskepp till Odysseus och Lampedusa.”    Ivan D Kamiyasu, smideskonstnär

Verket gjorde ett intryck, men precis då var det inte så starkt, så jag gick utan att ta reda på namnet. Varken på konstnären eller på konstverket.

Sen fick vi titta på nybyggd kulturlokal i Åmål. Där i hissen fick jag en känsla att så känner man sig i en U-båt: trångt, instängt och hopplös.

 Tiden gick och vi planerade vad vi ska göra med berättelserna, som vi höll på att samla. Vi tänkte oss att skriva en bok om flyktingarnas upplevelser som kom hit i olika tider och stannade i Dalsland. Kanske en pjäs att gestalta på scen. 

En vacker morgon vaknade jag plötsligt med en vision som var så tydlig och klar. Det blir en teater utan skådespelare. En radioteaterföreställning som skall baseras på berättelserna och gestaltas och spelas upp i denna lokalen med hissen.

Till det mörka rummet, där själva performancen ska ske, tar sig besökarna med hissen, som i sig blir en U-båt. I hissen hör man ljudet av vatten. Efter man har gått ur, fortsätter man med hjälp av guider till ett utrymme där man ser konstverket. Med korset i mitten. Namnet på det är Lampedusa. Detta är också namnet på en ö, som ligger i Medelhavet. Lampedusa blev en viktig punkt för sjöfarande sedan medeltiden och fortsätter att vara det …

Och så detta:

”Båtar, eller skepp och resor betyder mycket för mitt skulpturala skapande. Från hällristningarnas bronsåldersskepp till Odysseus och Lampedusa.”

Ivan D Kamiyasu, smideskonstnär
.
Och då kom ett annat minne tillbaka till mig – muralmålningen i kolossalformat i Hammarkullen.
/TP