Mellan 2012 och 2016 var Sverige en av de viktigaste destinationerna för invandrare, varav de flesta kom från Syrien på grund av kriget som fortfarande pågår där.

Detta gjorde att integration av invandrare i det svenska samhället blev en huvuduppgift för svenska institutioner, som berörts av invandringen. För de nya svenskarna blev uppgiften att lära sig det svenska språket, och komma in på arbetsmarknaden.

Om vi undersöker vad som har uppnåtts, finner vi att många har lyckats lära sig svenska språket på en nivå som krävs för att fungera på arbetsmarknaden. Men vi märker också att den behövliga språknivån var begränsad, eftersom arbetet de skulle utföra ofta var manuellt.

Å andra sidan är det också många som misslyckats. Det krävs en högre språknivå för att komma in på en mer kvalificerad arbetsmarknad. Till exempel läkare, ingenjörer och författare, journalister etc.

Bland dem som i hemlandet haft sådana kvalificerade yrken, finns ett stort antal nysvenskar, som inte lyckats uppnå nödvändig nivå i svenska. Detta gäller särskilt äldre.

Av det ovanstående drar vi slutsatsen att metoderna för att lära nysvenskar språket, och ta dem in på arbetsmarknaden, måste förbättras. Det gäller till exempel att utveckla specialprogram för grupper som har en yrkeskompetens som kräver en högre språknivå.

Att lära sig språket och komma in på arbetsmarknaden är dock inte tillräckligt för att att integrera nysvenskar. Integrering kräver fördjupad kunskap om samhällets kultur, lagar och politiska liv. Det innebär att det svenska samhället måste introduceras till de nya svenskarnas kultur.

Detta kräver tid. En tid, som kan göras kortare med ambitiösa och uthålliga planer. En stor roll i detta kan spelas av intellektuella och utbildade bland nysvenskarna.

Detta kan möjliggöras av till exempel kulturella aktiviteter som når fler nya svenskar.

/Amer Rashed Elias